Sniglar klarar frost förvånansvärt bra – men inte alla arter klarar det. Var de hittar skydd och vad som skyddar dem där är överraskande.
På senhösten försvinner de flesta sniglar spårlöst från trädgårdar och rabatter. Men de försvinner inte alls. De söker skydd mot frost, torka och rovdjur. Många trädgårdsägare undrar hur dessa djur överlever vintern och om deras ägg klarar frosten. Bakom denna naturliga reträtt ligger ett fascinerande anpassnins beteende som varierar beroende på art.
Sniglar: Så övervintrar djuren
Sniglar övervintrar genom att skydda sig mot kyla och uttorkning, ofta i vintervila eller kölddvala.
De flesta landsnäckor, som vinodlingssnäckan, gräver sig i höst in i ett jordhål eller en grotta och försluter sitt snäckskal med ett kalkhaltigt sekret som stelnar i luften till ett genomträngligt kalklock (epifragma). Detta lock skyddar dem mot frost utan att de kvävs, eftersom det inte är helt lufttätt.
Andra populära övervintringsplatser är jordgrottor under höstlöv, i mossa eller i vedtravar, där de skyddas mot frost och uttorkning. Även nakensniglar kan gömma sig i frostfri mark.
Under vinterdvalan sänker de sin ämnesomsättning och sina kroppsfunktioner kraftigt för att spara energi. Sniglarna förlorar då cirka 10 till 15 procent av sin vikt, men kan överleva även mycket låga temperaturer, vissa arter upp till -40 grader. Efter vintern vaknar de hungriga och uttorkade och börjar återigen bli aktiva.
Dessa snigelarter övervintrar ovan jord
Vissa snigelarter övervintrar ovan jord, där de oftast gömmer sig väl skyddade i löv, under buskar eller mellan växtrester. Särskilt vissa vinodlingssniglar (Helix pomatia) kan också ”täcka sig” ovan jord och ligga kvar i löv under buskar, häckar eller i gles skog. Detta skyddande lager isolerar dem från frost.
Det finns också snäckarter som spansk snäcka (Arion vulgaris) och nätad åkersnäcka (Deroceras reticulatum) som övervintrar ovan jord nära marken eller i lövverk, där man ibland kan se dem vara aktiva även vid milda temperaturer. De använder ofta skyddade platser i trädgården som vedtravar, löv eller tät mossa.
Vintervilans längd
Vintervilans längd varierar beroende på sniglarnas art och klimatförhållandena. För vinlandsnäckan (Helix pomatia) och närbesläktade sniglar, som genomgår en uttalad vinterdvala, varar vintervilan vanligtvis i cirka fyra till sex månader. Den börjar när temperaturen sjunker på hösten och varar till våren.
Andra arter, såsom medelhavssnäckans släktingar ( Cornu aspersum) eller sångsnäckan, har kortare eller mindre uttalad vintervila. De avgörande faktorerna är klimatförhållandena och livsmiljön.
Nakensniglar har ofta en vintervila som varar i flera månader, men gräver sig oftast bara ytligt ner i marken eller skyddar sig ovan jord i lövverket. Dessa arter är mer känsliga för frostskador.
Vattensnäckor har en annan strategi och förblir ofta aktiva under vintern i skyddande vattenlager, om dessa inte fryser till.
