Under de senaste decennierna har Kina genomfört omfattande skogsplanteringsinsatser som har haft en betydande inverkan på vattenfördelningen i landet. Ny forskning visar hur dessa initiativ har förändrat vattnets kretslopp i lokala regioner, särskilt i områden som tidigare drabbats av torka.
Sedan 1978 genomför Kina projektet Den stora gröna muren, som syftar till att bromsa ökenspridningen. Tack vare detta har skogsarealen i Kina ökat från cirka 10 procent till över 25 procent, vilket motsvarar Algeriets yta. Den kinesiska regeringen har beslutat att fortsätta skogsplanteringen för att upprätthålla dessa effekter.
Mängden sötvatten minskar i takt med den fortskridande torkan
Ny forskning publicerad i tidskriften ”Earth’s Future” visar att åtgärderna är meningsfulla och att allt som gjorts för att bromsa markförstöringen och klimatförändringarna genom att plantera träd och återställa gräsmarker har lett till enorma, oförutsedda förändringar i landets vattenflöde.
Under åren 2001–2020 har de fortskridande negativa förändringarna i vegetationstäcket minskat mängden vatten som är tillgängligt för människor och ekosystem i den östra, torra monsunregionen och den nordvästra regionen, som tillsammans utgör 74 procent av Kinas yta. Som forskarna har noterat ökade tillgången på vatten under samma period i regionen Tibetanska höglandet i Kina.
”Vi har upptäckt att förändringar i marktäcket orsakar en omfördelning av vatten”, säger medförfattaren till studien, Arie Staal, adjunkt i ekosystemresiliens vid universitetet i Utrecht i Nederländerna, i ett samtal med Live Science. ”Under de senaste decennierna har Kina genomfört en massiv återplantering av land. Man har aktivt återställt blomstrande ekosystem, särskilt på Lössplatån. Detta har också återaktiverat vattnets kretslopp”, tillade han.
Studier visar att Kinas skogsplanteringsinsatser har förändrat landets vattencykel genom att öka transpirationen (dvs. växternas avgivning av vatten till atmosfären) och nederbörden. Arie Staal, professor vid universitetet i Utrecht, betonar att förändringarna i vegetationstäcket har haft en betydande inverkan på tillgången till vatten, särskilt i den tibetanska platån.
Den kinesiska gröna muren har byggts i nästan 50 år
Det bästa exemplet och samtidigt Kinas största projekt inom trädplantering är den gröna muren, som fortfarande byggs i de torra och halvökenområdena i norra delen av landet. Projektet inleddes för nästan 50 år sedan och syftar till att bromsa ökenspridningen.
Sedan 1978 har den kinesiska gröna muren bidragit till att skogsarealen ökat från cirka 10 procent av Kinas yta 1949 till över 25 procent idag – en yta som motsvarar Algeriets. Enligt Live Science meddelade representanter för den kinesiska regeringen förra året att landet har slutfört omringningen av den största öknen med vegetation, men kommer att fortsätta plantera träd för att stoppa ökenspridningen.
Det kommer att vara avgörande att upprätthålla förändringarna
Som forskarna har observerat har grönskningen radikalt förändrat vattenkretsloppet i Kina, vilket har ökat både avdunstningen och nederbörden. För att undersöka dessa effekter använde forskarna data om avdunstning, nederbörd och förändringar i markanvändning från olika källor, samt en modell för att spåra atmosfärisk fuktighet. Resultaten visar tydligt att avdunstningen har ökat mer än nederbörden, vilket innebär att en del av vattnet har gått förlorat till atmosfären.
Även om projektet har medfört betydande fördelar, medför det också utmaningar. Forskningen visar att vissa områden, såsom östra Kina, har upplevt en minskning av vattentillgången. Det är viktigt att ta hänsyn till dessa förändringar i planerna för vattenförvaltning för att undvika problem med ojämn fördelning. Förångnings- och nederbördsprocesserna måste övervakas för att förstå hur skogsplantering påverkar olika områden.
Slutsatserna från Kina kan vara användbara för andra länder som genomför liknande projekt. Vattenresursförvaltningen bör ta hänsyn till lokala förändringar för att kunna bedöma skogsplanteringens effektivitet. Beroende på platsen kan förändringar i landtäcket ha olika effekter på vattentillgången och det allmänna klimatet.
