Hur mycket pengar måste plötsligt falla in på vårt bankkonto för att vi ska sluta arbeta? Ett arbetsdokument som nyligen publicerats av Europeiska centralbanken (ECB) undersöker effekten av att få oväntade inkomster, till exempel genom arv, lotterivinster eller ersättningar, bland personer som har ett pågående anställningsförhållande eller som söker arbete. Den viktigaste slutsatsen är att stora nettovinster har en verklig, men begränsad, inverkan. Reaktionen är mycket mer relevant bland arbetslösa än bland aktiva arbetstagare: för varje 10 000 euro minskar intensiteten i jobbsökandet med 1 %.
Experimentet, som publicerades den 18 november och genomfördes på grundval av undersökningen om konsumenternas förväntningar (CES) i Tyskland, Italien, Frankrike, Spanien, Belgien och Nederländerna, undersöker hur de tillfrågade (9 438 med arbete och 1 860 utan arbete) skulle anpassa sin deltagande på arbetsmarknaden, arbetade timmar och ansträngningar för att söka arbete (om de inte är aktiva) inför olika scenarier med oväntade inkomster (även skatteåterbäringar, arbetsbonusar eller statliga bidrag) på mellan 5 000 och 100 000 euro, och drar slutsatsen att för att någon effekt ska märkas måste beloppet vara betydande, eftersom de mest blygsamma inkomsterna inte uppfattas som rikedom utan som pengar för utgifter/fritid.
Bland personer med arbete visar studien att oväntade inkomster minskar utbudet av arbetskraft endast när de överstiger 25 000 euro, under detta belopp har de inga mätbara effekter. Mellan 50 000 och 100 000 euro (efter beräkning av nettobeloppet efter skatt) kan man se att sannolikheten att förbli anställd minskar med mellan 1,5 och 3,5 % och att de som fortsätter att arbeta bara minskar sin arbetstid med knappt en timme per vecka. Detta tyder på att de flesta anställda inte kan eller vill justera sina arbetstider i någon större utsträckning, antingen på grund av kontraktsmässiga begränsningar eller organisatoriska friktioner.
Mer detaljerat skulle 81 % av de tillfrågade fortsätta att arbeta och endast 5 % erkänner att de skulle sluta arbeta (kvinnor, äldre, deltidsanställda, hushåll med låg skuldsättning), medan 8,1 % skulle minska sina arbetstimmar och 6,1 % skulle öka dem, vilket innebär att endast en minoritet av människor ändrar sin arbetssituation inför denna oväntade inkomst, men det sker ingen massiv utflyttning från arbetsmarknaden och därför påverkas landets makroekonomiska resultat inte i någon större utsträckning.
För dem som inte har något arbete innebär dessa pengar som ”faller från himlen” en mycket större chock, eftersom de har större flexibilitet att anpassa sitt arbetsbeteende. För varje 10 000 euro som erhålls minskar intensiteten i jobbsökandet med 1 %, vilket innebär att en vinst på 50 000 euro skulle minska jobbsökandet med cirka 5 %. I denna grupp anser 31 % att de skulle fortsätta att söka arbete och 36,2 % tror att de varken skulle arbeta eller söka arbete, jämfört med 7,2 % som skulle söka mer aktivt och 9,6 % som skulle börja söka. Nästan 11 % skulle minska sina ansträngningar att söka arbete och 5,1 % skulle sluta helt.
Kvinnor flyr på grund av större osäkerhet i sina anställningar
Effekterna är starkare bland kvinnor och arbetstagare som närmar sig pensionsåldern. Kvinnliga arbetstagare visar större flexibilitet i sina arbetsrelaterade beslut när de får oväntade inkomster, både när det gäller att minska arbetstiden och att lämna anställningen. Forskarna tillskriver denna reaktion strukturen för familjeansvar eller en större förekomst av deltidsanställningar (deltidsanställda är upp till 10 procent mer benägna än heltidsanställda att lämna sitt arbete) än män, som dominerar de bättre betalda men också mer rigida jobben när det gäller att överväga förändringar.
När det gäller de äldre verkar de tolka bonusen som en möjlighet att gå i pension tidigare från arbetsmarknaden. I praktiken är den oväntade förmögenheten potentiellt större per återstående år än för en anställd som fortfarande har många år av arbetsliv framför sig.
Mot denna bakgrund uppmanar författarna – Dimitris Georgarakos, Tullio Jappelli, Geoff Kenny och Luigi Pistaferri – att avfärda argumentet att statliga transfereringar – engångsbidrag, energibonusar eller krischeckar – i stor utsträckning motverkar incitamenten att arbeta. Enligt empiriska bevis verkar endast riktigt stora förmögenhetschocker påverka sysselsättningsbesluten på ett synligt sätt – och även då är effekten måttlig – ”medan mindre transfereringar eller bonusar har minimala eller inga avskräckande effekter”.
