Jag är passionerad av teknik och vetenskap: från astronomi till elbilar, via datavetenskap som är ursprunget till min passion för teknik. Utan att glömma mina sporter: styrkelyft, tennis och motorsport. Kort sagt, mitt liv kretsar kring sport och teknik.
Att arbeta för eliten inom konsultbranschen är ofta en livslång dröm för nyutexaminerade. Michael, 26 år, trodde att han hade vunnit jackpotten hos PwC. Ironiskt nog: efter att ha arbetat 80 timmar i veckan för att utveckla AI som skulle ersätta människor, blev han själv uppsagd utan förvarning.
Myten om ”drömjobbet” ställs mot verkligheten
Vi får ofta höra att ”hustle culture” är den enda vägen till framgång. Att ge sig hän med kropp och själ, inte räkna timmarna, bevisa sitt värde i varje ögonblick… Det är vardagen för tusentals konsulter i de berömda ”Big Four” (Deloitte, EY, KPMG, PwC). Men för Michael, en ung konsult specialiserad på artificiell intelligens, blev uppvaknandet brutalt. Hans historia, som återges av våra kollegor på `Genbeta`, illustrerar perfekt den grymma paradoxen på dagens arbetsmarknad: man kan vara arkitekten bakom sin egen föråldring.
För Michael var anställningen hos PwC kulmen på en framgångsrik karriär. Avtalet verkade tydligt: en attraktiv lön och socialt prestige i utbyte mot total tillgänglighet. Han tilldelades AI-avdelningen och nöjde sig inte med att göra PowerPoint-presentationer. Hans uppdrag var mycket mer tekniskt och, med facit i hand, nästan profetiskt. Han hade till uppgift att utveckla AI-agenter, autonoma program som kan utföra komplexa uppgifter, särskilt inom skatte- och regleringsområdet.
Arbetstempot var infernaliskt. Michael berättar att han regelbundet arbetade 80 timmar per vecka. För att ge er en uppfattning är det motsvarande två heltidsanställningar komprimerade till sju dagar. Han slet för att hinna med orimliga deadlines, övertygad om att hans hängivenhet skulle skydda honom. Han byggde verktyg för att automatisera tråkiga uppgifter, samma uppgifter som tidigare motiverade anställningen av en hel armé av juniorer.
Automatiseringens ironi
Det är här historien tar en lika cynisk som oväntad vändning. Medan han utmattade sig med att perfektera dessa tekniker som skulle ”optimera” personalresurserna, föll yxan. Michael blev uppsagd. Anledningen? En klassisk omstrukturering, underlättad av en osäker ekonomisk situation, men framför allt av den ökande effektiviteten hos de verktyg… som han hjälpt till att införa.
Han ersattes inte av en annan, billigare människa, men hans avgång är en del av en grundläggande trend där AI gör det möjligt för konsultjättarna att minska sin verksamhet. Genom att försöka göra sig oumbärlig genom att skapa teknisk värde bidrog han till att försvaga sin egen ställning. Det är den moderna versionen av arbetaren som installerar roboten som kommer att ta hans plats på monteringsbandet, förutom att här sker allt i tysta kontor, bakom skärmar.
En brutal livslärdom
Idag använder Michael sin plattform, särskilt på sociala medier, för att varna sina kollegor. Hans budskap är tydligt: lojalitet mot ett företag lönar sig inte alltid, särskilt när företaget strävar efter att automatisera allt. Han förklarar att han har lärt sig den hårda vägen att ”ditt jobb är inte ditt liv”.
Denna olycka väcker en viktig fråga för alla som arbetar inom techbranschen. Om inte ens de som bygger AI är säkra, vem är då verkligen säker? Michaels fall hos PwC är inte ett isolerat fall, utan ett symptom på en bransch i förändring där mänsklig prestation i allt högre grad konkurrerar med algoritmisk effektivitet. För Michael är det ett avslutat kapitel, men lärdomen kvarstår: offra aldrig din mentala hälsa för ett system som kan ”koppla bort” dig från en dag till en annan.
