St Jude – lugnet i stormen

Idag ska ”monsterstormen” St Jude slå till mot Sverige. Just på den dag, 28 oktober, som särskilt hedrar helgonet som fått ge namn åt den.Men St Jude, Sankt Judas, är till skillnad från ”hans” orkan inte någon att frukta, tvärtom. Han är de hopplösa fallens och de hopplösa människornas särskilda skyddshelgon – och kan kanske därför snarare representera lugnet mitt i stormen.

(Att SMHI nu valt att i Sverige  kalla stormen för Simone, får kanske ses som ett utslag av sekulariseringen….)

Jag skrev en text om Sankt Judas i tidskriften Trots Allt för några år sedan, och tyckte det var läge att lägga upp den här idag. (Med reservationen att några av mina katolska vänner kanske tycker att mina helgonkunskaper är något bristfälliga.)

* * * * * * * * * * * * *

Allhelgonahelgen närmar sig. En tid för att såväl hedra våra nära och kära som uppmärksamma de olika helgonen. I den protestantiska tradition som sedan 1500-talet varit rådande i vårt land har inte helgonen stått särskilt högt i kurs, men i dagens förändrade kyrkolandskap och mer sökande och öppna klimat har intresset för dessa figurer – vars främsta uppgift kan sägas vara att bedja för oss och vara förebilder – ökat.

Låt mig här presentera ett helgon som för några år sedan ramlade in i mitt liv – vid en tid då jag behövde honom. Att han hjälpt och tröstat tusenden och åter tusenden genom historien visste jag inte då. Men nu vet jag.

Han kom skivvägen. Naturligtvis kom han skivvägen – vilken väg skulle han annars komma till en som söker sin andliga vägledning lika mycket bland sångare, låtskrivare och musiker som bland filosofer, teologer och författare. Peter Case, en av mina favoriter bland amerikanska singer-songwriters, hade döpt sin då nya skiva till Thank you St Jude. CD:n pryds av en traditionell målning av denne St Jude, på svenska: Sankt Judas. Jag förstod av baksidestexten, som var en tackbön, att detta helgon betytt något särskilt för Peter Case. Jag lockades att läsa på.

Sankt Judas visade sig vara de hopplösa fallens särskilda skyddshelgon. Helgonet med speciell omsorg om de omöjliga människorna och de omöjliga situationerna. Redan i detta fann jag tröst.

Judas, i Bibeln även kallad Taddaios, var en av Jesus lärjungar  – dock inte den Judas som förråde honom – och enligt traditionen bror, eller troligare kusin till Jesus. Möjligen är han också författaren till Judasbrevet i Nya testamentet, men därom tvista de lärde. Han tros ha lidit martyrdöden i Persien eller Syrien. Han avbildas oftast med en ljuslåga på huvudet, vilket är en symbol för Den heliga anden som föll över lärjungarna, och en medaljong med en bild av Jesus i handen eller runt halsen (vilket har sin särskilda historia, för lång att återge här).

Ofta misstas Sankt Judas-bilder för Jesus-bilder, då det finns stora likheter i hur de avbildas. Ljuslågan och Jesus-medaljongen kan vara det enda som skiljer.

På 1100-talet hyllade Bernhard av Clairvaux helgonet Sankt Judas som en förebild, detsamma gjorde Den heliga Birgitta på 1300-talet, som i en syn uppmanades av Jesus själv att vända sig till Judas, eftersom ”han kommer att visa sig vara den allra villigaste att hjälpa dig”. Sedan dess har tilltron till Sankt Judas spridit sig över världen, och idag finns det mängder av kyrkor, ordnar, sjukhus och organisationer uppkallade efter honom.

Det finns en speciell bön till Sankt Judas, en novena, som enligt sedvänjan ska bedjas nio gånger om dagen i nio dagar (lärjungarna väntade nio dagar på Anden) av den som vill få hjälp med ”omöjliga” bekymmer av olika slag. Många människor säger sig ha fått sin novena besvarad, inte bara Peter Case.

Idag tycks intresset för Sankt Judas vara större än någonsin. En av de många hemsidor detta sympatiska helgon förärats med på internet, förklarar intresset så här:

”All vår fantastiska teknologi och andra mänskligt utformade nymodigheter har inte lyckats bistå med tröst och hopp när det verkligen behövs.” Om detta kan vi nog alla hålla med, oavsett vad vi anser om helgon.

Texten konstaterar vidare: ”Sankt Judas har visat sig vara en verklig vän och en hoppets fyrbåk för dem som vänder sig till honom.”  Och vem kan säga att en sådan hoppets fyrbåk inte behövs?

Idag, den 28 oktober firas Sankt Judas egen dag. En dag speciellt för dig som känner dig liten och omöjlig.

Det här inlägget postades i Artiklar, Kultur, Personligt, Samhälle/Politik, Tro/Andlighet/Livsfrågor. Bokmärk permalänken.

1 svar på St Jude – lugnet i stormen

  1. simson daanilainen skriver:

    Pray for me …

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.