Vår längtan efter kärlekens under

Ställda inför starka kulturupplevelser och stora konstverk säger vi ibland att de är verk att ”vara i”. Något som oftast är lättare att påstå om bildkonst och musik än om till exempel romaner och filmer, där vi har förväntningar på berättelse och budskap. En del författare och filmskapare är dock så skickliga på att skapa stämningar, dialog och karaktärer att vi även där kan uppleva det viktigare att få vara med i det som utspelar sig, än att få våra förväntningar på dramaturgi och bra slut uppfyllda.

Den amerikanske regissören Terrence Malick har utvecklat ett filmspråk där bilder, ljus, musik och stämningar alltmer står i fokus. I sin nya film To the wonder, som nu släppts på dvd i Sverige, kan man kanske beskriva det som att han helt ”släpper sargen” – helt släpper det traditionella filmberättandet – och utmanar publiken att också våga göra det; att fullt ut våga vara i filmens nu, utan krav på omedelbar förståelse. För den som vågar anta utmaningen väntar en omtumlande upplevelse och en djupare förståelse.

Hans förra film, det storslagna eposet Tree of life, prisades i Cannes men delade såväl recensenter som publik i två läger: de som älskade den och de som tyckte den var alltför konstig, pretentiös och religiös. Stilmässigt känns mycket igen i To the wonder: de vackra bilderna, ljuset, de viskande berättarrösterna, den kristna tematiken. Men där Tree of life anlade perspektivet från skapelse till evighet, där har To the wonder en enkel och mer begränsad ramberättelse – en kärlekshistoria – samtidigt som den är ännu mer abstrakt och känslomässigt berättad. Filmen ger inga svar, men ställer en rad frågor, varav den mest grundläggande nog är: ”Vad är egentligen kärlek?”

Handlingen kretsar kring amerikanske Neil (Ben Affleck) som i Paris träffar och blir förälskad i Marina (Olga Kurylenko). Marina och hennes tioåriga dotter Tatiana (Tatiana Chiline) följer med tillbaka till Neils hemstad i Oklahoma. Väl där utsätts förhållandet för hårda prövningar och förälskelsens enkelhet har gått förlorad. Exakt vad som fattas i deras förhållande är svårt att veta, men riktigt bra blir det aldrig.

Den katolske prästen i den lilla staden, Fader Quintana (Javier Bardem), brottas med sin tro. Gud känns så mycket längre bort nu än när han var ny i tron; gudsförälskelsens enkelhet har gått förlorad. Han möter dagligen människor i nöd – fattiga, sjuka, fängslade – och har svårt att känna hopp och förtröstan. Samtidigt håller han lågmält fast vid kärleken som ett val och en handling, oavsett känslor, och är både Neils och Marinas själavårdare när det krisar.

To the wonder är inspelad enbart med naturligt ljus, kameran är ständigt i rörelse – fotografen Emmanuel ”Chivo” Lubezki har stor del i Malicks filmspråk – och ibland känns det nästan som att filmen dansas fram i välkoreograferade rörelser. Det är bedövande vackert och stämningsfullt. Men vi vet väldigt lite om de personer vi följer, replikerna känns mest som delar av en ljudkuliss, de tankar vi får ta del av via berättarrösterna ger bara enstaka pusselbitar. Som om Terrence Malick inte vill förlora sig i yta och detaljer utan gå direkt på djupet, till något allmängiltigt som förenar oss: vår längtan efter kärlekens under – och vår svårighet att hantera detta under när vi möter det.

FILM DVD
To the wonder
Regi: Terrence Malick
Genre: Drama
I rollerna: Ben Affleck, Olga Kurylenko, Javier Bardem, Rachel McAdams m fl.

(Recensionen har varit publicerad i Dagen.)

Det här inlägget postades i Film, Kultur, Recensioner, Tro/Andlighet/Livsfrågor. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.