Asylpolitik handlar om liv och död

Enligt Frida Johansson Metso är svensk flyktingpolitik varken generös eller human, utan mer som ett enda stort Moment 22. Hon brinner för att hjälpa flyktingar – och hon är hoppfull.

– – – – – – – – – – – – – – – – –

När jag frågar Frida Johansson Metso vad hon ser som huvudfelet med dagens flyktingpolitik, kommer svaret blixtsnabbt:

– Det är jätteenkelt! Huvudproblemet är att det inte finns några lagliga vägar hit. Det är en underlig värld när man kan säga sig ta ansvar för asylrätten för människor som flyr och att man ”öppnar sina hjärtan” – när vi har stängt alla möjligheter att ta sig hit på laglig väg.

Från 135 länder krävs visum för att resa till Sverige. Visum beviljas för sådant som turism och affärer; i ansökan måste du garantera att du inte tänker stanna. Finns misstanke om att du ljuger – eller en bedömd ”risk” att du stannar – blir det avslag. Asyl kan du söka först när du når Sverige. Så ser asylrättens eget Moment 22 ut.

– Så per definition kommer varenda flykting till Sverige som illegal invandrare. Sedan används det språket till att dehumanisera människor, så man kan stänga gränserna och jaga dem med Reva-projekt och liknande …

Upprördheten och engagemanget går inte att ta miste på. Flyktingar och asylpolitik är hjärtefrågor. Frida arbetar som KBT-psykolog på Röda Korsets center för torterade flyktingar. Hon är andra vice ordförande i FARR, Flyktinggruppernas Riksråd, där hon tidigare varit ordförande – en ideell paraplyorganisation för grupper och enskilda människor som på olika sätt engagerar sig i att hjälpa asylsökande. Frida är också partipolitiskt aktiv. Hon har varit ordförande i Liberala Ungdomsförbundet och sitter både i Folkpartiets partistyrelse och i Stockholms kommunfullmäktige

– Mitt engagemang för flyktingar började, som för de flesta, med en enskild person.

Under hennes gymnasietid i Göteborg skulle en jämnårig flicka och hennes familj utvisas ur Sverige – och trots protester verkställdes beslutet. Det blev vad hon kallar ett ”realpolitiskt uppvaknande”.

– Det var konstigt att inse att jag som haft turen att födas i Sverige hade en katalog med rättigheter. Men hon som faktiskt hade skyddsskäl att stanna här, hon hade ingen möjlighet att försvara den rätten.

Den svenska asylpolitiken har varken blivit generösare eller humanare sedan dess. Tvärtom har den blivit alltmer restriktiv. En betydligt mindre andel av dem som söker får asyl, jämfört med på 1970- och 80-talen.

– Idag ser myndigheterna som sin främsta uppgift att ifrågasätta flyktingarnas berättelse. Och bevisbördan ligger helt på flyktingen. Vi har hamnat i en situation där vi hellre utvisar en för mycket än en för lite, när det borde vara tvärtom.

Flyktingar från krigets Syrien få nu generellt uppehållstillstånd, vilket hon förstås tycker är bra. Men det belyser också en paradox: Sverige tar ansvar när stora konflikter rasar, men ställer orimliga beviskrav på den enskilde asylsökande. I prövningen skärskådas detaljer i berättelse och person för att bedöma trovärdigheten – när det egentligen är asylskälen som ska prövas, inget annat. Därför utvisas många av ytterst oklara skäl och på felaktiga grunder.

Att argumenten för denna restriktivitet ofta är ekonomiska, har Frida viss förståelse för, men det brinner till lite extra i hennes ögon när hon påpekar att asylpolitiken faktiskt handlar om liv och död – och hur kan det mätas i pengar?

– Vad är det vi säger när vi säger: ”Vi tar emot för många flyktingar”? Att vi bara tänker rädda livet på människor så länge vi själva kan upprätthålla en viss levnadsstandard?

Frida Johansson Metso låter förstå att det varit frustrerande att vara kritisk till en asylpolitik som faktiskt bedrivits med stöd av hennes eget parti, men menar att mycket beror på att de två stora partierna, Moderaterna och Socialdemokraterna, är alltför överens om en restriktiv politik. Alla riksdagens mindre partier – utom Sverigedemokraterna – har en generösare flyktingpolitik och är också tämligen överens. Hon berättar att hon varit med om att utforma asylpolitiken i Folkpartiets nya partiprogram, och där fått igenom flera viktiga punkter.

– Som att vi behöver lagliga vägar in och konkreta förslag kring en mer rättssäker asylprocess. Jag fick också igenom att vi vill att man reformerar EU:s visumsystem, för att införa en skyddsdimension.

Det finns många som engagerar sig för flyktingar i Sverige, inte minst i kyrkor och församlingar. Jag frågar vilka fortsatta utmaningar hon har till dem.

– De behöver fortsätta med allt bra som redan görs: gömma flyktingar, gå in som gode män för ensamkommande flyktingbarn, hjälpa asylsökande i processen … Besöka asylboenden och förvar; det finns ett stort behov att inte känna sig övergiven i den situationen.

– Vi på FARR har tagit fram ett material som heter Goda råd, med goda råd till asylsökande, översatta till en rad olika språk, som vi skulle behöva hjälp att sprida dit där de verkligen behövs.

Som så många människor som brinner för en bättre värld, tycks Frida Johansson Metso märkligt hoppfull.

– Ja, det är jag, på alla plan! Dels när jag ser hur människors attityd till flyktingar och invandring överlag faktiskt blir alltmer positiv. Min upplevelse på jobbet av att det går att hämta sig från sådant man tror att man inte borde kunna hämta sig från, är också väldigt hoppingivande. För om den kraften finns hos de svårt sargade människor jag möter, då måste den väl också finnas hos var och en av oss?

Inte ens SD:s framgångar i valet får henne att misströsta, trots att hon tar avstånd från partiets värderingar och dess flyktingpolitik, vilken hon beskriver som ”skenhelig”. Även om hon också är förskräckt, ser hon det som en välkommen polarisering: När alla de andra partierna markerade så tydligt mot rasismen, fanns det ingenstans kvar att ”gömma sig” med sådana värderingar – så när SD nu blivit rumsrent gick man dit.

– Jag var så lättad under valrörelsen att konflikten blev så tydlig. För alternativet hade varit mycket värre; att andra partier börjar tveka, smyga och anpassa sig.

– – – – – – – – – – –

Fotnot: Intervjun gjordes innan budgetomröstningen i riksdagen och ett extra val utlystes.

FRIDA JOHANSSON METSO
Ålder: 30 år.
Familj: Sambon Anders. Mamma, pappa och lillasyster i Göteborg.
Arbete: Psykolog på Röda Korsets center för torterade flyktingar i Stockholm.
Ideella uppdrag: Ledamot av Folkpartiets partistyrelse och Stockholms kommunfullmäktige. Andra vice ordförande i FARR, Flyktinggruppernas Riksråd. www.farr.se
Förebild: Ingrid Segerstedt-Wiberg (1911-2010), journalist och politiker. Känd för sitt arbete för mänskliga rättigheter och flyktingar.

(Intervjun har varit publicerad i Sändaren. Bilderna i tidningen tagna av Lars Rindeskog.)

Det här inlägget postades i Intervjuer, Samhälle/Politik. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *