De senaste åren har Stefan Sundström nästan mer framträtt som trädgårdsmästare än vis- och rockartist, med tips om ekologisk odling, självhushållning och hållbarhet. När han nu släpper en ny skiva är han även där något av hållbarhets- och kretsloppspredikant, om än en ganska lågmäld sådan. Ibland går mina tankar rentav till Stefan Edman. Samma förundran och respekt inför skapelsen, samma finurlighet. När Gud skriver brev i en av sångerna är budskapet: ”Ni som gnäller och klagar på skapelsen, gör en bättre då om ni kan.”
De åtta låtarna förenas av ett reflekterande över människans liv på jorden; både personligt, som i Bakvänd kikare och Morsan är ett hav och mer allmänmänskligt, som i Gud skriver brev och Domedagspredikan. Här finns ett bekymrat och ödesmättat allvar inför vad vi gjort med jorden och klimatet, men med typiskt Sundströmskt perspektiv konstaterar han samtidigt att ”för alla jordens fördömda, har varje dag vart en domedag”.
Det är en vacker, mestadels lågmäld och finstämd skiva, ofta känns sångerna som ett slags psalmer. Sundström omger sig med ett fantastiska musiker, där Martin Hederos är värd en särsklid eloge för sitt piano- och orgelspel.
Stefan Sundström
Domedagspredikan
(Gamlestans/Border)
Betyg: 4 (av 5)
Recensionen publicerad i tidningen Dagen.
