Våra minnen är centrala för vår självuppfattning och identitet. Så vad händer om dessa av någon anledning försvinner? Och vad är egentligen minnen; det vi tror oss veta om vår bakgrund och vad vi varit med om? Hur hänger vårt liv ihop med berättelsen om vårt liv? Detta är några av de frågor som väcks av regissören Tinna Hrafnsdóttirs film Skalv. Berättelsen bygger på Auður Jónsdóttirs roman Grand mal.
Vi möter författaren Saga (Anita Briem) i Reykjavik, som kämpar med att få manuset till sin nya bok klar. Under ett besök i lekparken med sin lille son Ívar (Benjamín Daðason) får hon ett kraftigt epilepsianfall, vilket får stora konsekvenser. Hon drabbas av minnesförlust – och tappar därmed på många sätt fotfästet i tillvaron.
Saga inser att hon är nyskild, men vet inte varför – och när namnet Bergur kommer upp minns hon inte att det är hennes exman. Bergur (Sveinn Geirsson) har nu tagit hand om Ívar och vill att det ska vara så tills Saga hämtat sig och mår bättre. Något som Saga absolut inte vill; det enda hon med bestämdhet vet är att hon vill ha sin son hos sig igen.
Barnavårdsmyndigheten påbörjar en utredning för att se om Saga klarar av att vara vårdnadshavare; om det finns risker med att hon är ensam med sin son. Hon håller tyst om sin minnesförlust, av rädsla för att det ska påverka utredningen.
Läkaren förklarar att anfallet inte har utlösts av fysiska utan av mentala orsaker. Har hon varit stressad eller varit under press? Saga tror inte det, men hon vet ju inte. Samtidigt som hennes närminne är borta, har traumat fått förträngda minnen från hennes barndom att dyka upp.
”Man kan inte ändra sitt förflutna”, säger Saga till sin syster Jóhanna (Tinna Hrafnsdottír) i en scen. Eller kan vi det? Om vi kan hitta en ny berättelse om det vi varit med om – se på det på ett annat sätt – har det då inte förändrats?
Det hela utvecklar sig till ett närmast thrillerartat sökande efter svar. Vad är det egentligen som hänt? Vem är hon? Vilken är den sanna berättelsen om Sagas liv? Varför är hon och Bergur skilda? Varför hade hon epilepsi som barn? Vad är det hennes mamma, pappa och syster försöker dölja för henne?
Filmen får oss i publiken att ge oss hän i tolkningar och spekulationer, i tron att vi vet vad som hänt – färgade som vi är av liknande berättelser. Men den undviker skickligt förutsägbarheten och våra klichéfyllda gissningar kommer på skam.
Anita Briem är lysande i rollen som Saga. Med såväl sitt kroppsspråk som små skiftningar i ögon och ansikte – där kameran ofta vilar – drar hon in oss i sin förvirring, rädsla och beslutsamhet. Mitt i det spännande och allvarstyngda finns här en varm humor som bubblar upp i små detaljer, vilket ytterligare förstärker den skickliga dramaturgin.
Och när berättelsen till slut når sin kulmen är det inte med ett skrik, utan snarare med en utandning; en insikt så värdefull att den inte behöver eller bör formuleras så tydligt. För när sanningen uppenbarats, kan försoning ibland nås även utan ord.
FILM Skalv Manus & Regi: Tinna Hrafnsdóttir Genre: Drama Medverkande: Anita Briem, Tinna Hrafnsdóttir, Sveinn Geirsson m fl Biopremiär: 18 nov 2022 Betyg: 4(av 5)
Bilder: Njuta Films
(Recensionen har publicerats i tidningen Dagen.)
