När jag möter Charles i filmen Madeleine och taxichauffören drar jag mig till minnes en artikelserie om ilska i Dagens Nyheter. Där lyftes taxichaufför fram som exempel på ett yrke där man i hög grad riskerar utsättas för andra människors ilska utan att egentligen själv vara inblandad. Något som kan vara svårt att hantera och som påverkar det egna måendet.
Charles har jobbat länge som taxichaufför, men trivs inte så bra med det längre. Det är inte bara den hetsiga Paristrafiken som stressar honom, pressen av att få ihop pengar till familjens trassliga ekonomi och att därför inte riktigt ha tid för hustrun och dottern tär på honom. Dessutom har mötet med alla kunder genom åren, särskilt män, gjort honom desillusionerad.
Så när han får erbjudande om en långkörning, en äldre dam som ska flytta till ett äldreboende, är det betalningen och endast den han ser fram emot. Men det kommer att bli en annorlunda dag – som faktiskt kommer att förändra hans liv.
Den eleganta och charmerande damen har allt annat än bråttom att komma fram till sitt nya hem, istället vill hon att de ska åka till platser i Paris som hon har minnen från. Det blir en resa bakåt i tiden med den 92-åriga Madeleine, som har mycket att berätta och gärna delar med sig av sitt liv. Trots tuffa erfarenheter är det Madeleine som är den glada och tillitsfulla av de två, hon tycks ha behållit både modet och tron på livet. Sakta börjar Charles tina upp och en oväntad vänskap börjar gro.
Line Renaud och Dany Boon som spelar Madeleine och Charles är välkända och populära franska skådespelare. Manuset känns som skrivet för dem. Samspelet är utsökt i sin finstämdhet, det är lätt att förstå att de båda är vänner även privat.
Filmen utvecklar sig till en road movie där det mesta utspelar sig i taxibilen eller i tillbakablickar på Madeleines liv. Ett liv som visar sig ha varit allt annat än smärtfritt, en både sorglig och våldsam historia växer fram. I Charles förvåning inför vad hon utsatts för och varit med om, påminner hon honom flera gånger om hur annorlunda det var att vara kvinna i Frankrike när hon var ung. Rättigheter och friheter som ses om självklara idag fanns inte då: ”På 50-talet fick en kvinna inte ens öppna eget bankkonto utan sin mans tillstånd.”
Det Madeleine berättar ger Charles nya perspektiv på sitt eget liv, men framför allt är det nog den hon är som person som påverkar honom. Han börjar trivas med att umgås med henne, han hänger med på hennes upptåg och de har det roligt tillsammans. Det blir, äntligen, en bra dag på jobbet. Dessutom en dag som känns som en vändpunkt. Vad denna dag och resa betyder för Madeleine är också uppenbart.
Även om Madeleine och taxichauffören ibland kan kännas väl enkel, är det en film att bli varm i hjärtat av. I en scen undrar Madeleine varför Charles aldrig skrattar, och tillägger: ”Vet du vad min far alltid sa? Att varje ilsken stund gör en äldre. Medan varje leende gör en yngre.”
Om det stämmer, kommer du att bli bra mycket yngre av att se den här filmen.
FILM Madeleine och taxichauffören Regi: Christian Carion Manus: Cyril Gély, Christian Carion Genre: Drama Medverkande: Line Renaud, Dany Boon, Alice Isaaz m fl Biopremiär: 5 maj 2023 Betyg: 3 (av 5)
Bilder: Njuta Films
(Recensionen har publicerats i tidningen Dagen.)
