När eftertexterna rullar sitter jag mållös i biofåtöljen. Men också med ett förundrat leende på läpparna. Ett leende som sitter kvar hela vägen hem i den mörka novemberkvällen. Vad var det jag just fick ta del av? Hur ska jag tolka och förstå det som berättas och utspelar sig i dokumentärfilmen Miraklet i Gullspång?
Så många till synes omöjliga sammanträffanden, så många överraskningar och oväntade vändningar. Mirakler? Ja, kanske. Men framför allt mysterier. Även om en del klarnar och klaras ut, lämnas vi med fler frågor än svar. Frågor att fundera och samtala vidare kring.
Det som först verkar vara en ren solskenshistoria, visar sig även rymma mörka skuggor och tunga hemligheter. Alltså precis som de flesta mänskliga liv och relationer – vilket gör det hela ännu mera intressant och berörande.
De nordnorska systrarna Kari och May-Elin kontaktar filmaren Maria Fredriksson för att höra om hon vill göra en film om något fantastiskt de varit med om, något de ser som ett mirakel:
När May-Elin reste från Nordnorge för att besöka Kari, som bor i västgötska Gullspång, tog de en tur till Skara Sommarland. Där skadade sig May-Elin i en åkattraktion och måste därför stanna kvar en längre tid hos Kari. Efter ett tag började de se sig om efter ett eget boende åt henne.
Systrarna såg en lägenhet som var till salu, och när de var på visning överraskades de av några broderade tavlor i köket, som de varmt troende systrarna av olika skäl tolkade som ett tecken från Gud. May-Elin lade ett bud på lägenheten, och när de hos mäklaren träffade säljaren Olaug kom nästa chock: Hon visade sig vara från samma nordnorska trakt som de själva – och var dessutom på pricken lik Karis och May-Elins sedan länge döda halvsyster Lita. Hon hade också samma födelsedatum. Nu började en otrolig historia rullas upp, med trådar tillbaka till 1940-talet och det av Tyskland ockuperade Norge.
Det var den historien Maria Fredriksson nappade på att dokumentera, när hon började filma. Föga anade hon att hon skulle dras in en historia som skulle växa, krångla, fördjupas, förändras och dra iväg åt olika håll under tiden hon lärde känna och filmade de norska systrarna, deras syskon och vänner. Det slutade med att hon följde dem i fem år – och resultatet, hennes långfilmsdebut, liknar knappast något annat i dokumentärfilmsgenren.
Relationsdrama möter true crime – med mystiskt dödsfall, bristfälliga polisutredningar och motstridiga vittnen – där historia möter realtid och det ena efter andra sammanträffandet dyker upp och där de inblandade inte alltid beter sig som önskat eller förväntat.
Det hela är väldigt skickligt berättat, med respekt och medkänsla för de medverkande personerna. Dramatik, vändningar och stämningar skapas och understryks med musik och snygga klipp. Det är också imponerande, och tyder på ett stort förtroende, att Fredriksson fått de flesta medverkande att agera så naturligt framför kameran.
I den vindlande berättelsen möter gammaldags gudfruktighet modern religionsskepsis, där tillvarons märkliga synkronicitet i bästa fall skapar ödmjuk förundran och i värsta fall ger upphov till svårhanterliga tolkningskonflikter. Tron kan förflytta berg. Gäller det även önsketänkande?
Genom allt går en varm och djupt mänsklig längtan efter tillhörighet och sammanhang och frågan kring vad som formar oss mest, gener eller miljö. Vad är våra rötter, vilka hör vi ihop med? Vad konstituerar egentligen det dynamiska begreppet familj?
Även om filmen inte bara ger upphov till fascination utan också frustration, är det där förundrade leendet kvar på mina läppar när jag skriver. Främst handlar det nog om att filmen är lika oförutsägbar som livet självt, och så tydligt visar att verkligheten ibland överträffar dikten.
Frågan om mirakler eller inte mirakler överlåts till oss själva att svara på. Men ibland blir språket mer ett hinder än en möjlighet när det gäller att möta och förhålla sig till livets och tillvarons storhet och mysterier. För vem vet och bestämmer egentligen vad som ska betraktas som ett mirakel?
Så om det finns en lärdom eller påminnelse här, är det nog den som formuleras i en av böckerna om Nalle Puh, när åsnan Ior säger till Christopher Robin:
”Du måste lära dig att vänta dig det oväntade. För då inträffar det väntade … helt oväntat.”
FILM Miraklet i Gullspång Manus & regi: Maria Fredriksson Genre: Dokumentär Medverkande: Kari Klo, May-Elin Storsletten, Olaug Bakkevoll Østby m fl Premiär: 27 okt 2023 Betyg: 4 (av 5)
Bilder: Pia Lehto/Njutafilms
(Recensionen är publicerad i tidningen Dagen.)
