Briljant om livets skörhet och vår längtan

Ett språk för dom dömda innehåller sju låtar från teaterföreställningen Dracula på Uppsala Stadsteater, där Jonathan Johansson både spelade en av rollerna och skrev musiken tillsammans med Johan Eckeborn.

Även om här inte finns riktigt samma omedelbarhet som på Jonathans popplattor och många låtar är ganska långa, så finns mycket att hämta här för den som tagit Johanssons och Eckeborns tidigare samarbeten till sitt hjärta. För mig är det högst välkommet att höra dem ta ut svängarna lite mer. Elektroniska ljudlandskap, mäktiga slagverk och vackra stråkar skapar något som möjligen kan betecknas som modern goth, men egentligen inte behöver genrebestämmas alls. Briljant är det hursomhelst.

Och låtarna funkar alldeles utmärkt utanför sin kontext; det är vackra sånger om livets skörhet och tuffa villkor, om det vi förlorat och om vår längtan efter närhet och enkelhet.

En av flera höjdpunkter är Stormen och vågorna, en bearbetad version av psalmen Härlig är jorden, med nya textrader som ”kunde vi glömma stigarnas törnen och hoppas på en annan sång”. För mig blir det en sång som tycks stå i dialog med det avslutande eposet Den brända jorden och dess ”vi är så nära nu, det är så långt kvar”. Men jag får hela tiden nya bilder i huvudet när jag lyssnar – vilket är ännu ett tecken på den här skivans storhet.

– – – – – – – – – – –

JONATHAN JOHANSSON & JOHAN ECKEBORN
Ett språk för dom dömda
(Epic/Sony)
Betyg: 4 (av 5)

(Recensionen har publicerats i Dagen, i något kortare version.)

Det här inlägget postades i Kultur, Musik, Recensioner. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.