Trösterikt och lekfullt från The Innocence Mission

December sveper sitt dunkel omkring oss, det är mörkt i världen och höga röster förmedlar hot om kaos och katastrof. Jag letar efter ljusglimtar, försöker lyssna efter hoppfulla toner. The Innocence Missions nya skiva landar därför hos mig som en gåva, som ett bönesvar och ett löfte om kraft och ljus – som dessutom finns här och nu, bara vi stannar upp och ser varandra och vardagen i ögonen: ”Let’s stay in our old clothes and walk around this known and dear life, and carry each other.

Hello I feel the same är en lika trösterik som lekfull skiva, fylld av starka poetiska sånger som lyser upp höst- och vintermörkret, påminner mig om det goda och förmedlar tro, hopp och kärlek: ”I do not want fear to hold me. I don’t want to be kept from loving, at all.

Karen och Don Peris har gjort det renskalade till en allt skönare konst. Deras folkrock bygger i grunden på Karens personliga och uttrycksfulla röst och Dons ljuvliga gitarrspel. Lägg till det Mike Bitts följsamma kontrabas och enstaka inslag av trummor, piano och orgel från Don och Karen.

Det är vackert, men aldrig inställsamt; här finns mitt i allt det mjuka och melodiska en kärvhet och en integritet som inbjuder till aktivt lyssnande för att lära känna musiken och personerna som framför den. Tar du dig som lyssnare tid till det, blir du rikligen belönad.

THE INNOCENCE MISSION
Hello I feel the same
(Korda/Border)
Betyg: 4
(av 5)

(Recensionen har publicerats i tidningen Dagen.)

Det här inlägget postades i Kultur, Musik, Recensioner. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *