Efter knivdådet i Åbo i augusti uppstod en hätsk debatt om invandring i Finland. President Sauli Niinistö kommenterade med orden: ”Viljan att missförstå har varit större än viljan att förstå.”
Det skulle tyvärr kunna vara en beskrivning av hela vår samtid, då många av de offentliga samtalen verkar präglas av en märklig vilja att missförstå. Något som i sin tur ofta leder till såväl skendebatter som hat och personangrepp.
Nyfikenheten på den andre och viljan att förstå är själva grunden för konstruktiva samtal, ja, för all kommunikation värd namnet överhuvudtaget. Och viljan att förstå är knappast något vi behöver gå dyra kurser för att skaffa oss, då den är en av människans grundläggande drivkrafter. Det är den som bland annat gör att barns språkutveckling går så häpnadsväckande snabbt. Vi föds alltså med viljan att förstå. Så varifrån kommer viljan att missförstå? Jag vet inte, men en del av svaret finns nog i den mänskliga dualitet som är vår ständiga följeslagare och utmaning.
Det har skrivits en hel del om hur viljan att missförstå leder till ökad polarisering och att den är en av populismens tydligaste verktyg. Men det handlar inte bara om en politisk agenda, problemet verkar betydligt större än så. I en krönika i Dagens Nyheter nyligen gav Anna-Lena Laurén en viktig infallsvinkel, då hon skrev: ”Vi lever i en bokstavlig tid.” Visst är det så. Sociala medier som twitter och facebook är i sina sämsta stunder en tragisk uppvisning i avsaknad av förståelse för sådant som metaforer, paradoxer och ironi. Bokstavligheten regerar. Och att tolka allt bokstavligt leder oundvikligen till en rad – avsiktliga och oavsiktliga – missförstånd och konflikter.
”Märk inte ord” är ett gammalt råd som många av oss växt upp med, och som vi kanske borde damma av. Det betyder att om du egentligen förstår eller anar vad en person försöker säga, spelar det ingen roll om hen råkar använda fel ord eller uttrycker sig på ett lite annorlunda sätt – så påpeka det inte. Men det förutsätter förstås en vilja att förstå. För den som vill missförstå är ordmärkandet ett lättanvänt vapen.
Den som läser Bibeln vet att Jesus använde sig mycket av liknelser när han berättade om vårt förhållande till varandra och det gudomliga. Det ledde till många krockar med dem som ville missförstå. De religiösa ledarna märkte ord och använde sina bokstavliga tolkningar till att misstänkliggöra Jesus. Känns det igen?
Inget nytt under solen alltså. Men den snabba utvecklingen av nya kommunikationskanaler tycks ha gjort oss ännu mer bokstavstroende. Till stor del handlar det om själva verktygen: Kommunikationen är ofta textbaserad och sker med ett begränsat antal tecken – med andra ord upplagt för brist på nyanser och svårigheter att förklara komplexa sammanhang.
Som troende människa är jag tränad i att se bortom det bokstavliga. I alla fall borde jag vara det. Tron att det finns en större verklighet som inte ryms i ord och bokstäver är både ödmjukande och uppfordrande: Fastna inte i orden. De är vägen, inte målet – sök dig vidare, mot erfarenheten. Då behöver du andra människors berättelser och tankar, även deras som är och tänker väldigt annorlunda än du själv. Så märk inte ord, försök förstå.
(Krönikan är skriven för tidningen Sändaren.)
