Med tillgång till musikens inneboende andlighet

Musik är något sällsamt och förunderligt. Utan att nödvändigtvis tolka ordet religiöst, är musik något i högsta grad andligt. Fler än Ingmar Bergman – som höll musiken högst bland konstformerna – har därför ställt sig frågan: ”Varifrån kommer musiken?”

En del musiker tycks ha en särskild tillgång till musikens inneboende andlighet. David Åhlén är en av dem. Hans texter hör hemma i den kristna traditionen av bibelförankrad tillbedjan. Ändå är det främst hans musik – minimalistisk, detaljrik, vacker, med hans oforcerade falsettsång i centrum – som går direkt till hjärtat på lyssnaren. Även på ateistiska recensenter i populärpressen.

Duon 1921 består av David Åhlén och Andreas Eklöf, kompositör och musiker inom ett brett fält av kammarmusik, filmmusik och electronica. In my veins skulle förenklat kunna beskrivas som en elektronisk gren av den sakrala musik vi lärt känna genom Davids solokarriär. Det är vackert, drömskt och suggestivt. Drabbande. Allra bäst när musiken bjuder på lite mer temperament, som i titellåten och The clear fount.

Frågan om varifrån musiken kommer har nog för mig aldrig varit särskilt svår. Men skivor som den här gör mig lite säkrare i tonen när jag svarar: Gud.

1921
In my veins
(Compunctio/Border)
Betyg: 4
(av 5)

(Recensionen har publicerats i tidningen Dagen.)

Det här inlägget postades i Musik, Recensioner, Tro/Andlighet/Livsfrågor. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *