Messias, terrorist eller oskyldig bluff?

Vad skulle hända om det i vår lika konfliktfyllda som uppkopplade samtid dök upp en människa som sa sig komma från Gud och som också tycktes utföra underverk? Det är utgångspunkten för Netflix omdiskuterade serie Messiah, som trots ganska svala recensioner nått en stor och bitvis hängiven publik – och säsong två lär vara på gång. Diskussionerna går heta på nätet, och i en del muslimska länder har det uppmanats till bojkott. 

Serien börjar med att IS i ett försök att återhämta sig samlat sig för att utföra en attack på det krigshärjade Damaskus. Men i staden står en ung man (spelad av Mehdi Debi) och predikar utifrån Koranen och säger att Gud kommer att stoppa fienden. En gigantisk sandstorm drar in över staden, omintetgör attacken och mer eller mindre begraver IS-trupperna. Efter detta hyllas den okände mannen av en del som ”al-Masih” (Messias på arabiska). Han samlar en stor skara palestinska flyktingar och påbörjar en vandring mot den israeliska gränsen, för att söka en fristad på Västbanken.

När al-Masih möter den israeliska säkerhetstjänsten förhörs han av en annan av seriens huvudfigurer, den hårdföre men själsligt trasige Aviram Dahan (Tomer Sisley), och lyfter då fram sin judiska härkomst. Hans fortsatta agerande i Jerusalem ger honom nya följare, men skapar också våldsamheter. Det hela kommer till CIA:s kännedom och det är agenten Eva Geller (Michelle Monaghan) som är seriens verkliga huvudperson, även hon med en komplex personlig historia. Hon påbörjar uppdraget att ta reda på vem den mystiske al-Masih egentligen är. En ofarlig bluff eller en terrorist? Han säger sig vilja skapa fred, men konflikter följer i hans spår.

När al-Masih dyker upp i USA tycks det vara för att rädda en kyrka och en skara människor i ett litet samhälle i Texas från en förödande tornado. Den desillusionerade pastorn Felix Iguero (John Ortiz) ser allt som ett tecken från Gud – och han och många andra tänker, mer eller mindre outtalat, att det kanske är Jesu återkomst de bevittnar. Hans sporadiska mirakel tyder på det, liksom hans sätt att uttrycka sig. Al-Masih själv är fåordig och bitvis passiv. Han säger sig göra vad Gud vill, men pekar han hela tiden bort från sig själv och tillbaka på dem som lyssnar: ”Gud talar till oss alla, Felix. Låt honom tala till dig.”

Det hela utvecklar sig till en spännande historia, där vi tittare tillsammans med Eva Geller, Aviram Dahan och många andra undrar: Är han en frälsare, den kommande/återvändande Messias – eller Antikrist, en terrorist eller annan politisk uppviglare med onda avsikter?

Som helhet bjuder Messiah på en lite väl klichéfylld historia. Dessutom i överraskande lågt tempo; så mycket mer skulle hinna berättas på de tio 40–50 minuter långa avsnitten. Det som kunnat bli en spännande eskatologisk thriller, landar i mångt och mycket i ännu ett Homeland, men med religiöst färgad tematik.

Samtidigt är det svårt att inte fångas av historien, och i slutändan är det bristen på en tydlig agenda – annat än den inledande frågan – som gör serien sevärd. Vi slipper ännu en spekulativ ”left behind”-historia. Serien håller skickligt balansen att varken säga för mycket eller för lite, och överlämnar tolkningen till oss tittare. 

TV-SERIE
Messiah
Skapare: Michael Petroni

Regi: James McTeigue, Kate Woods
Genre: Drama/Thriller
I rollerna: Michelle Monaghan, Mehdi Dehbi, Tomer Sisley m fl

Streaming: Netflix
Premiär: Januari 2020
Betyg: 3
(av 5)

(Recensionen har publicerats i Dagen.)

Det här inlägget postades i Film, Okategoriserade, Recensioner, Samhälle/Politik, Tro/Andlighet/Livsfrågor, TV. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.