Ljus i biomörkret med Karl-Bertil Jonsson

Att ta från de rika och ge till de fattiga. En devis som länge förknippats med den engelske stråtrövaren Robin Hood. Men som i Sverige numera kanske främst för tankarna till en blyg tonåring vid namn Karl-Bertil.

I Tage Danielssons klassiska saga möter vi den 14-årige Karl-Bertil, son till varuhusdirektören Tyko Jonsson. Inför julen arbetar han extra på Postverket med att sortera paket. Inspirerad av Robin Hood bestämmer sig Karl-Bertil för att sortera bort paket där avsändaren tillhör de rika i staden. Dessa delar han sedan ut till fattiga människor som inte har råd att köpa julklappar. Sagan har i Per Åhlins tecknade filmversion visats i SVT varje julafton sedan 1975.

Filmen, som följer originaltexten från 1964 troget och har Danielsson själv som berättarröst, har blivit en svensk jultradition som älskas av många – som vid det här laget kan de flesta av replikerna utantill. Att skapa en ny variant av en så uppskattad klassiker kan kännas våghalsigt. Låter det sig ens göras?

Men när Henrik Dorsin häromåret gjorde berättelsen till musikal blev mottagandet entusiastiskt – och det hela bidrog bara till att göra Karl-Bertil Jonsson-sagan ännu mera populär. Så när det nu är premiär för spelfilmen Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton präglas nog förväntningarna mer av nyfikenhet än oro. Hur ska filmen fylla ut den korta berättelsens luckor? Vilka skådespelare kan bära upp de välkända karaktärerna? Hur ska filmen förvalta sagans ärende om sociala orättvisor, medmänsklighet och alla människors lika värde? 

Rutinerade regissören Hannes Holm – med succéer som Adam & Eva, En man som heter Ove och flera Sune-filmer bakom sig – visar sig vara rätt person för uppdraget. Tillsammans med de andra manusförfattarna har han skapat en varm, rolig och detaljrik familjefilm, där den ursprungliga tonen av samhällssatir finns kvar och till och med förstärkts. Något som landar rakt in i vår samtid, där klyftorna ökar och klassamhället åter är en realitet.

Simon Larsson känns tämligen självklar som Karl-Bertil, liksom Jennie Silfverhjelm som mamma Marianne. Allra bäst är dock Jonas Karlsson, vars gestaltning av Tyko Jonsson är smått briljant. Manuset ger också rollfiguren stort utrymme. Här är Tyko en tämligen hänsynslös kapitalist, men också en fumlig, osäker och lite gripande uppkomling som inte accepteras av den överklass dit han längtar. Tyko Jonsson är på många sätt filmens komiska centrum. Vad gäller humorn bör också Carla Sehn nämnas i rollen som hushållerskan Beata.

Filmen är trogen grundberättelsen och tonen är densamma. De välkända replikerna och formuleringarna finns kvar. Men historien har byggts ut rejält, vilket skapar en del nya dimensioner och öppningar, om än lite otydligare fokus. Trots en del lösa trådar fungerar det hela överlag bra. Filmen lyckas förstärka såväl allvaret som humorn i den klassiska sagan.

Karl-Bertil har här närkontakt med stadens fattiga redan innan han utför sitt – moraliskt omdiskuterade – godhetsdåd. Anledningen är Vera (Sonja Holm), en ny central figur i den utbyggda berättelsen. Hon bor tillsammans med sin lillasyster på ett barnhem. De är så kallade krigsbarn från Finland, vilket både placerar berättelsen i efterkrigstiden och skapar nutida igenkänning. I en scen säger Vera: ”Det var inte kriget som var det värsta. Det värsta var när vi reste iväg och inte visste om vi skulle bli mottagna.”

Filmen ifrågasätter också den välgörenhet som endast syftar till att skyla över samhällets orättvisor och till att rikta ljuset på dem som ger. Fru Hedqvist (Vanna Rosenberg), föreståndaren för barnhemmet, håller ett kraftfullt brandtal om detta inför stadens församlade välgörare, inklusive Tyko Jonsson, på en gala där de prisar varandra. 

Även i filmen tilldrar sig sagan ”på den tiden då julen fortfarande firades till minne av Kristi födelse”. Och visst finns kopplingar till julens hoppfulla budskap om ljus i mörkret i Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton. Men frågan är om inte det som mest, om än omedvetet, påminner om julens huvudperson och hans budskap är just detta brandtal till hycklarna. Till dem som skänker av sitt överflöd för att själva framstå som goda, inte för att de verkligen bryr sig om de fattiga. Utmaningen att ge utan tanke på egen vinning känns fortfarande högst angelägen.

FILM
Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton
Regi: Hannes Holm
Manus: Mikael Hjorth, Johan Kindblom, Tomas Tivemark, 
Hannes Holm – efter Tage Danielsson
Genre: Drama/Familjefilm
I rollerna: Simon Larsson, Jonas Karlsson, Sonja Holm, 
Jennie Silfverhjelm, Vanna Rosenberg m fl
Svensk premiär: 12 nov 2021
Betyg: 3

Bilder: SF Studios

(Recensionen har publicerats i tidningen Dagen.)

Det här inlägget postades i Film, Kultur, Recensioner. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *