Tonårsliv i Förintelsens skugga

Av alla människor som blev offer för Förintelsen är förmodligen Anne Frank den allra mest kända. Hennes dagbok räknas som en av världens mest lästa böcker, den är översatt till över 70 språk. I den berättar hon om sitt liv i Nederländerna åren 1942 till 1944 – mellan 13 och 15 års ålder – då landet var under tysk ockupation och förföljelserna av judar pågick för fullt. Under dessa två år levde Anne och hennes familj gömda i en hemlig vindsvåning i ett gårdshus i Amsterdam. 

”Jag vill se mig om i världen och uppleva en massa spännande saker”, skriver Anne i sin dagbok i gömstället. Men den 4 augusti 1944 upptäcks och grips de åtta personer som lever gömda i gårdshuset. De skickas till koncentrationsläger i Tyskland. Anne och hennes syster Margot avlider i lägret i Bergen-Belsen i mars 1945.

Det är inte bara genom dagboken vi kan veta något om Anne Franks alltför korta liv, det finns flera berättelser om henne. Bland annat har Annes bästa vän, Hannah Goslar, i olika sammanhang berättat historien om sitt och Annes liv och vänskap i Amsterdam de där ödesdigra åren. Hannah sattes också i koncentrationsläger, men överlevde och lever fortfarande. Hon bor sedan många år i Jerusalem. 

Den nederländske regissören Ben Sombogaarts film Min bästa vän Anne Frank, som nyligen hade premiär på Netflix, bygger på boken Memories of Anne Frank: Reflections of a childhood friend. Den är skriven av författaren Alison Leslie Gold utifrån intervjuer med Hannah Goslar. En del har dock fiktionaliserats för att det hela ska fungera som spelfilm.

Filmens grundberättelse och bärande händelser är dock sanna. Som det faktum att Hannah inte visste om att familjen Frank gömt sig; hon trodde de rest till Schweiz, vilket de pratat om. Liksom det fantastiska mitt i det fruktansvärda: att de båda återsågs en sista gång i lägret i Belsen-Bergen. Anne var då svårt sjuk.

I filmen möter vi de två levnadsglada tonårsflickorna Hannah (Josephine Arendsen) och Anne (Aijo Beemsterboer). Anne är den modiga, bångstyriga och gränsöverskridande – medan Hannah är den mer försiktiga och oroliga – som ändå låter sig dras med av Anne på olika upptåg. Det är ingen helgonbild som målas av Anne Frank; hon framstår som ganska jobbig ibland, vilket skapar trovärdighet. ”Gud vet allt, men Anne vet bättre”, suckar Hannahs mamma. Flera gånger utmanar de båda flickorna de stränga förbud och regler som råder för judar, medan de ser förtrycket bli allt värre och sina föräldrar bli alltmer oroliga.

Så småningom, ganska långt in i filmen, blir det tydligt att det vi ser är tillbakablickar från Hannah, som redan befinner sig i koncentrationslägret. Kontrasterna mellan de båda miljöerna och situationerna är såklart stora, vilket skapar en effektfull dramatik. Samtidigt känns växlingarna mellan de olika tidsberättelserna ibland lite otajmade, vilket kan upplevas lite rörigt.

Filmen är allra bäst i de delar av berättelsen som utspelar sig i Amsterdam innan arresteringarna. Här är också skådespelarinsatserna starkast. Det gäller tonåringarnas nyfikna sorglöshet mitt i det obegripliga, men kanske ännu mer de vuxnas förtvivlan inför den livsfara de lever i och vill skydda sina barn från. Här lyser Roeland Fernhout allra starkast, som Hannahs plågade pappa Hans.

Varför berättelsen ändå inte blir riktigt så berörande som den borde bli, är lite svårt att sätta fingret på. Kanske för att den förutsätter lite för mycket förkunskaper kring historien om Anne Frank. Kanske för att den inte riktigt vågar ta ut svängarna så mycket som historien ger möjlighet till. Som helhet är det ändå en stark och viktig historia som berättas, denna gång från ett lite annorlunda håll. 

”Om detta må ni berätta” är ett bibelcitat (från Joels bok) som brukar användas i samband med berättelserna om Förintelsen. Det kom för mig även när jag såg Min bästa vän Anne Frank. Om detta må vi berätta. Om och om igen.

Vi kan aldrig få för många berättelser som påminner oss om den här tiden och nazismens fruktansvärda brott mot mänskligheten. Också för igenkänningen; för att känna, inse och förstå att vi människor i det mesta är desamma då som nu – vilket bör stämma oss till eftertanke.

FILM
Min bästa vän Anne Frank
Regi: Ben Sombogaart
Manus: Marian Batavier, Paul Ruven, (efter Alison Leslie Gold)
Genre: Drama
I rollerna: Josephine Arendsen, Aijo Beemsterboer, Roeland 
Fernhout m fl
Stream: Netflix
Betyg: 3

Bilder: Netflix

(Recensionen är publicerad i tidningen Dagen.)

Det här inlägget postades i Film, Kultur, Recensioner, Samhälle/Politik. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.