Vila i stormens öga

CajsaStina Åkerström är tillbaka med ett nytt album med eget material och delvis nytt sound. Även om hon är en etablerad artist med stor publik har varken hennes liv eller karriär varit något enkelt eller självklart – men nu säger hon sig ha hittat ett sätt att leva och få sitt arbete att fungera. På nya skivan fortsätter hon sökandet efter balans, tillhörighet och värdighet.


Konsten är att leva i värdighet, sjunger CajsaStina Åkerström i sången Under samma himmel på nya albumet Vreden och stormen. Om någon bad mig välja skivans viktigaste textstrof skulle det bli den. I sångerna hör jag ett sökande efter ett sätt att leva och vara som kan sägas vara värdigt, både för individ och samhälle. En längtan efter att hitta ett förhållningssätt; en balans mellan ytterligheterna, en vila i stormens öga.

När vi träffas på ett kafé i Kalmar säger jag att jag trots skivans titel och dess delvis tunga ämnen också anar en lugn tillit och en känsla av hopp. ”Är det såhär det känns att komma hem?” frågar hon sig i skivans första singellåt. Speglar kanske skivan också något av en hemkomst?

– Absolut, säger CajsaStina. Här finns mycket frustration som har med tidsandan att göra. Det teknokratiska samhället där det personliga mötet försvunnit, stressen att vara ständigt uppkopplad … och förstås ensamheten, som jag ofta kommer in på. Men visst finns här också en hemkomst.

Denna hemkomst tar sig också uttryck i att det är hennes första skiva sedan 2006 med eget material. De senaste åren har hon ägnat mycket åt att tolka andras visor. CajsaStina har skrivit alla texterna på skivan, melodierna har hon och Peter Kvint – som också producerat – skrivit ungefär hälften var. Musiken på skivan kan beskrivas som vispop med drag av americana. Hon har här övergett det tidigare mer pianobaserade soundet för ett mer gitarrbaserat. Trots det låter det omisskännligt CajsaStina; hon har ett starkt personligt uttryck både i sin röst och sitt låtskrivande. Vreden och stormen är en skiva lätt att tycka om.

Som dotter till vissångaren Fred Åkerström fick CajsaStina med sig musiken och sången från allra första början. Efter faderns död 1985 lade hon musiken åt sidan och utbildade sig till arkeolog. Men i början av 90-talet började hon skriva egna låtar och uppträda, fick skivkontrakt och såväl singeln Fråga stjärnorna som debutalbumet CajsaStina 1994 blev en stor succé. Hon är idag en etablerad artist med en stor publik. Olika samarbeten med andra artister har också resulterat i älskade sånger som Av längtan till dig tillsammans med Åsa Jinder och Tröstevisa med Finn Kalvik.

Det hade börjat växa en längtan hos CajsaStina att skriva eget material igen, när hon fick en förfrågan att ställa upp i Melodifestivalen. Hon hade fått frågan tidigare, men alltid krävt att det i så fall skulle vara med en egen låt – vilket hon nu hade. Så 2014 deltog hon i festivalen med En enkel sång.

– Den producerades av Peter Kvint. Han presenterade lite andra melodier för mig, och vi började skriva låtar ihop. På den vägen är det. Det har fungerat otroligt bra. Peter är en behaglig och begåvad person som jag har fullt förtroende för.

Texterna är som alltid poetiska, genomarbetade och välskrivna. Den som läst CajsaStinas bok Du och jag, farsan, om en barndom präglad av faderns missbruk, vet att hon har vad som brukar kallas litterära kvaliteter – vilket förstås också märks i hennes sångtexter. Hon är väldigt omsorgsfull i sitt skrivande och säger att det får ta tid.

– Jag skriver nog om hundra gånger! Det är väldigt sällan det går väldigt snabbt. Det var bara en gång det gjorde det och det var med Fråga stjärnorna. Min stora hit – vilket ju kan få en att fundera. (Skratt)

Vi pratar en stund om frustrationen och det som ändå skaver i skivans sånger. Skavandet är förstås viktigt att formulera och intressant att utforska konstnärligt. Men är det som klichén säger att det är en förutsättning för ”riktig” konst?

– Det är väl mer så att är man skapt som jag, då skaver det – oavsett man vill eller inte. Det vore verkligen jätteskönt om det inte skavde!

– Man väljer sina vägar. Är man annorlunda i någon mån och har problem i det sociala spelet – som jag har haft – så tror jag det finns en önskan att på något sätt kommunicera på annat vis. För mig har det varit en nödvändighet att via musiken och skrivandet kommunicera med andra människor.

CajsaStina Åkerström har varit väldigt öppen med det hon kallar sin mentala resa: Svårigheten att fungera socialt, rädslan, scenskräcken och det depressiva. Allt det där är mycket bättre idag.

– Ja, jag är lycklig faktiskt. Jag har hittat ett sätt att leva och få mitt arbete att fungera. I början var jag rädd för det mesta. Inte minst för att gå upp på scenen, det var som en avrättning, liksom att komma i närkontakt med publiken. Men idag känner jag mig nästan som Lill-Babs. (Skratt). Jag älskar verkligen min publik! Att stå och sälja och signera skivor efter konserterna, och människor kommer fram och pratar – det tycker jag är helt underbart!

Men hon inser också hur mycket hennes karriär påverkats negativt av att hon varit tvungen att begränsa sig. Som att hon efter konserterna har ett starkt behov av att kunna ta bilen och åka hem.

– Det handlar om att jag ska må bra; ha frid i mig själv och inte gå sönder. Rent karriärsmässigt har det förstås varit åt skogen. Men det skiter jag i, för jag mår bra.

Hem är sedan länge en gård på landet utanför Kalmar. Hon säger att hon älskar ”det lilla livet” där. Hon behöver kunna dra sig tillbaka, stänga av intrycken och landa i sig själv.

– Kontrasterna är en förutsättning för mig. Jag behöver stillheten.

I allt detta spelar CajsaStinas kristna tro en viktig roll, en tro som följt henne genom livet. Hon spelar ganska ofta i olika kyrkor och känner sig hemma både i lokalen och sammanhanget, men känner sig ganska ambivalent inför hur kyrkan fungerar. Hon vill ha fokus på Jesus och tycker inte alltid att hon får hjälp med det i kyrkan. Hon säger att hon därför i mångt och mycket uppehåller kontakten med det gudomliga på egen hand. Hon ber flera gånger om dagen. Det är hennes trygghet och livlina.

– Både för att hålla kanalen till Gud levande och som affirmation; ett slags ljusterapi och rening. Ett sätt att hålla det mörka borta – vilket är livsviktigt och ett ständigt arbete för mig.


Bilder: Magnus Sundell

– – – – – – – – – – –

Fotnot: ”Vreden och stormen” släpps den 4 september och ges ut av Calimba Records och Gamlestans Grammofonbolag.

(Artikeln har varit publicerad i tidningen Dagen.)

Det här inlägget postades i Artiklar, Intervjuer, Kultur, Musik, Tro/Andlighet/Livsfrågor. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *