Drömskt, storslaget och vackert

På sitt nya och fjärde album tar postrockbandet Immanu El ett steg mot ett ännu mera drömskt sound. Samarbetet med producenten Johan Eckeborn (som tidigare bl a producerat Jonathan Johansson) har resulterat i fler syntar, större rytmiskt driv och mera rymd – men allt utifrån bandets signatur och tydliga identitet. Möjligen kan musiken beskrivas som lite mer lättillgänglig än tidigare. I så fall hoppas jag det innebär att fler upptäcker Immanu El.

Som vanligt rör sig låtarna kring de existentiella frågorna, med människans utsatthet, kärlekstörst, meningssökande och evighetslängtan i fokus. Albumtiteln betyder Dvala, vilket också är titeln på skivans instrumentala låt, och det går att beskriva skivan som ett temaalbum kring vinter, dvala, mörker och vila i väntan på ljus och värme. Texterna är tolkningsbara, men det ligger nära till hands att se det som en bild för människans inneboende längtan efter Gud och en större verklighet och där sångerna närmast är böner. Completorium – som ju är dagens sista bön i tidegärden – är en fantastiskt vacker hymn och lovsång: ”You break my walls, tear my pride apart. Take my heart; take me to where you are, take me into your arms. Dawn breaks out of the dark. Take me to where you are.”

IMMANU EL
Hibernation
(Glitterhouse/Border)
Betyg: 4 (av 5)

(Recensionen har publicerats i tidningen Dagen.)

Det här inlägget postades i Musik, Recensioner. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.