Hur hittar jag min plats i tillvaron?

Genom alla tider tycks människan haft ett behov av berättelser. Inte minst påhittade, sagor, där fantasin kan få fritt spelrum. 

Idag överöses vi av sagor av olika slag. Inte minst på film är utbudet av sagor för såväl barn som vuxna enormt. Utvecklingen inom animationsteknik har revolutionerat både den vanliga spelfilmen – där det knappast går att skilja det som är skapat i en dator från det som är filmat – och den genre som förr kallades ”tecknad film”.

Men trots ny teknik och nya format, tycks grunden i alla dessa fantasifulla berättelser och sagor ofta var densamma som den alltid varit. Ständigt återkommande teman är frågan om vår plats i tillvaron och i den mänskliga gemenskapen, liksom vår längtan efter det magiska: tron och förhoppningen att världen är större och mera färgrik än den ”grå” verkligheten.

I Disneys senaste animerade musikaläventyr Encanto möter vi familjen Madrigal som bor i en by i de colombianska bergen. Hit kom släktens matriark Abuela efter att ha flytt från kriget tillsammans med sin make Pedro och sina tre barn, Julieta, Pepa och Bruno.

Under flykten blev Pedro dödad av soldater, men genom ett mirakel räddades Abuela och hennes barn. Ett ljus uppenbarade sig och ledde dem till den fristad där de levt sedan dess – i ett hus som har ett eget liv. Ljuset brinner fortfarande och alla som föds i familjen får olika magiska gåvor. Gåvor som de använder till att tjäna byborna. Julietas dotter Mirabel är den enda som inte fått någon gåva, vilket bekymrar de andra i släkten, särskilt hennes mormor Abuela.

När det börjar dyka upp tecken på att den magiska kraften är på väg att lämna huset och familjen, vill en del ge Mirabel skulden. Själv börjar hon söka efter orsaken, för att försöka förhindra den kommande katastrofen. Vad hände egentligen med hennes morbror Bruno, som lämnade familjen för längesedan? Var finns han nu? Hon inser alltmer att hon själv har en viktig roll att spela i det som händer.

Även om den väl är att betrakta som en ”mellanfilm” i Disneys flöde av animerade storfilmer – och efter dundersuccén med Frost-filmerna – är ändå Encanto väl investerad tid för oss tittare. Det är underhållande och spännande med betoning på trivsamt. Här finns också en del mänskliga lärdomar kring sådant som tillit, gemenskap och att inte hålla för hårt i det man älskar.

Den som vill kan här också se en tankeväckande problematik att vissa människor – som flyktingar och invandrare – ofta måste prestera mer och bättre än andra för att få erkännande och värde i samhället och våra gemenskaper.

Den brittiske författaren och illustratören Luke Pearsons serieböcker om flickan Hilda har blivit hyllade och omtyckta, liksom tv-serierna utifrån dem. (Två säsonger, 26 avsnitt.) Berättelserna placerar sig på ett eget sätt i en klassisk tradition av fantasy och sagor, där vi människor delar världen med andra varelser. Även Hilda söker det magiska i tillvaron, efter att ha upptäckt att det finns olika sagoväsen runt omkring henne. Hon och hennes vänner råkar ut för en rad olika äventyr.

Nyligen släpptes den första långfilmen, Hilda och Bergakungen, på Netflix. Den tar vid där den andra säsongen slutar. Hilda vaknar i en grotta och inser att hon blivit förvandlad till ett troll. Hemma i staden Trollberg upptäcker hennes mamma Johanna samtidigt en bäbis i Hildas säng. Hon inser att det är ett trollbarn i människokropp, något slags utbyte har skett.

Samtidigt som invånarna i Trollberg oroar sig för en attack från trollen som lever i bergen utanför stadens murar, beger sig Johanna dit ut för att hitta sin dotter. Samtidigt som Hilda lär sig fördelarna med sitt nya liv, söker hon ett sätt att bryta förtrollningen – för att bli människa igen och återförenas med familj och vänner. Hon får tips av ett stort troll som sitter instängt i en grotta. Men vem är han och vad är hans verkliga syfte?

Hilda och Bergakungen är en fartfylld, charmerande och rolig saga om att det annorlunda inte behöver vara farligt och vikten av såväl nyfikenhet som respekt. Dess lågmälda budskap att mångfaldens hemlighet kan handla om kompromiss är befriande i en tid av polarisering och ensidiga lösningar. 

I filmen Ron rör om skapas tillvarons magi på teknisk väg – vilket är något vi känner igen. För hur ska vi beskriva den digitala utvecklingen och teknikens funktion i våra dagliga liv om inte som magi? Ibland känns det som att vi klivit rakt in i en fantasivärld.

I en inte alltför avlägsen framtid har teknikföretaget Bubble skapat en B-bot, en AI-styrd robot designad för att både vara barns vän och hjälpa dem få flera vänner. Den är programmerad med en vänskapsalgoritm och är både kompis och superdator, ständigt uppkopplad mot internet och sociala medier.

12-åriga Barney är den enda i sin klass som inte har en B-bot, vilket gör honom ensam. När han till slut får sin egen robot, är det ett defekt exemplar som hans pappa kommit över billigt. Då den inte är förprogrammerad eller uppkopplad mot Bubble, måste Barney själv försöka lära den hur den ska bete sig – hur den ska bli en vän. Han döper den till Ron.

Naturligtvis väntar många äventyr och dråpliga situationer, eftersom Ron har svårt att passa in och inte heller har de säkerhetsspärrar som en B-bot ska ha… Det hela leder till att de blir jagade av Bubble, som vill återkalla och förstöra exemplaret. Längs vägen utvecklar Barney och Ron något som faktiskt kan kallas äkta vänskap.

En del tycker säkert att filmen moraliserar över barns teknikanvändande, men jag ser den snarare som en rolig och engagerande skrattspegel, en samtidssatir, som påminner oss om sådant vi tyvärr ofta lockas att glömma bort. Som vad som egentligen är viktigt i livet och vad riktig vänskap handlar om.

För den verkliga magin är såklart att vi lever och att vi har varandra.

FILM
Encanto
Regi: Jared Bush, Byron Howard
Manus: Charise Castro Smith, Jared Bush m fl
Genre: Animerat/Familjefilm
Röster: Stephanie Beatriz, Angie Cepeda, John Leguizamo m fl 
(Svenska: Sandra Kassman, Hanna Hedlund, Rennie Mirro m fl)
Visas: Bio, Disney+, SF Anytime
Ålder: Från 6 år
Betyg: 3

Hilda och Bergakungen
Regi: Andy Coyle
Manus: Luke Pearson, Stephanie Simpson, Kurt Mueller
Genre: Animerat/Familjefilm
Röster: Bella Ramsey, Daisy Haggard, Oliver Nelson m fl 
(Svenska: Selma Backman, Therese Hedlund, Adil Backman m fl)
Visas: Netflix
Ålder: Från 7 år
Betyg: 4

Ron rör om
Regi: Sarah Smith, Jean-Philippe Vine
Manus: Peter Baynham, Sarah Smith
Genre: Animerat/Familjefilm
Röster: Jack Dylan Grazer, Zach Galifianikis, Olivia Colman m fl
 (Svenska: Adil Backman, Magdi Saleh, Yamineth Dyall m fl)
Visas: Bio, Disney+, SF Anytime
Ålder: Från 6 år
Betyg: 4

Bilder: Disney (Encanto), Netflix (Hilda och Bergakungen), 20th Century Studios (Ron rör om) 

(Recensionen har publicerats i tidningen Dagen.)

Det här inlägget postades i Artiklar, Film, Kultur, Recensioner. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *